kameran kunde inte hänga med överallt..

Dag 2- börjar med att vi sätter oss och käkar frukost på ett café eftersom de vanliga amerikanska frukostarna (på hostlet) är ungefär coco-pops och rostad macka med sylt, väldigt engelskt alltså. Just då behövde vi god frukost! Tur det eftersom vi senare skulle ut och paddla kajak! Vi blir ivägskjutsade till en strand och får sätta på oss flytvästar och fula hjälmar, sen ska vi lära oss paddla på land.. Ut med kajakerna och vi kämpar oss igenom vågorna och lyckas att inte tippa över, som faktiskt flera gjorde! Vi paddlar säkert en kilometer eller mer ut i vattnet och vågorna här ute är inte att leka med, de bryter inte som inne vid stranden utan de är bara jättelånga och superstora! Vi arbetar hårt för att skära vågorna rätt på så att vi inte tippar över, meen på vägen in mot stranden igen (helt slut i armarna) så hamnar vi lite snett och vi får värsta vågen som bryter precis när den möter oss. Vi surfar med en bra bit och sen tippar vi självklart! Malin har suttit och sagt att vi verkligen inte får tippa för att det finns hajar i australien och hon är nojig över det, så jag blir rädd att hon ska bli rädd, men istället ser hon bara chockad ut och simmar lugnt efter kajaken. Sen kommer den bästa guiden någonsin och hjälper oss vända runt kajaken och drar upp oss på nolltid. Det hade inte varit enkelt själva kan jag lova! Så ännu mer utmattade ska vi surfa in på vågorna som bryter längre in på stranden självklart lyckas vi tippa igen men nu är det så grunt att vi kan dra upp båten på stranden.

Sista dagen så måste vi checka ut tidigt på morgonen, vi lämnar väskorna i ett annat rum och går ut för frukost. Men istället lyckas vi hamna med på en båt ut mot några klippor med en massa dykare och vi, vi ska snorkla. Det här stället var tydligen jättebra dykvatten, men det var blåsigt och det resulterade i grumligare vatten och kallt! Det blev inte mycket snorkling för oss utan bara att vänja sig med snorkeln och att följa med de stora vågorna blev tillräcklig utmaning. Men killen som körde ut vår båt pekade och sa att han såg både sköldpaddor, valar och delfiner inte så långt bort. Även fast vi kanske hade räknat med bättre snorkling så var det helt klart värt pengarna att bara få åka med ut på racerbåten och flyga över vågorna.

Utsvultna var vi och åt två luncher efter varandra och sen var det dags för vår första surflektion down under. Inga våtdräkter här inte utan vi fick blöta långärmade tröjor att surfa i. En grundläggande genomgång och sen ut i vattnet, ganska små vågor egentligen men det var en galet stark undervattensström som gjorde det jättesvårt. Vi drogs hela tiden längre ner på stranden så man fick allt gå upp och traska tillbaka när man kom för långt ner.. Men surfningen ger en verkligen den coolaste känslan när man fångar en våg och ställer sig upp, helt galet. Även här var det jättebra instruktörer som hjälper en på vågorna om man har det svårt. Men eftersom jag redan har lite skills så lyckades jag fånga egna vågor och tog mig upp flera gånger med deras hjälp! Men eftersom strömmen var så stark så var det mycket svårare än de gånger jag tidigare har surfat, Biarritz förra året är det inte mycket som kan slå.. :)

Just den här helgen är det en stor festival i Byron, Splendour on the grass heter den, så en massa turister från överallt är ute på stan och alla campingar och hostel är fullbokade. Det hade inte varit helt fel att stanna kvar över helgen. Hela staden har festivalkänslan i luften och det var det alla pratade om. Men bilvägen hem från stranden var fullsmockad av bilar så istället fick vi vandra längs stranden för att komma hem (tänk att man kan vandra en hel kuststräcka på stranden) men vi behövde inte gå hela vägen hem även fast vi skulle ha kunnat utan vi blev hemskjutsade på småvägar. Tillbaka och en snabbdusch sen in i bussen och ungefär en timma senare är vi tillbakalastade på Griffiths parkering.

Det hade helt klart inte kunnat bli mycket bättre, nu med en massa kompisar i australien och helt klart ett minne för livet!